I remember the years I can't remember...

Jag insåg precis hur mkt av mitt liv som jag har kastat bort ...
När jag tänker tillbaka på typ tvån på gymnasiet, så kommer jag inte ihåg nått av det...
Inte mer än att det var sjukt jobbigt och bara handlade om en sak...
Mer minns jag inte... inte nått...
Liksom det är ett svart hål, där bara tankar fanns... om hur man skulle ta sig igenom dagen...
Långsamt ta sig närmare dit man ville... samtidigt som man visste att de bara blev sämre...


Detta är nog helt oförståeligt för dom som inte vet vad jag pratar om här...
Men för er som vet...

Victoria, varför liksom?

Nu mår jag hyfsat bra o kan för första gången i mitt liv faktiskt nästan njuta av dagarna...
Det är jag sjukt tacksam för...
Och jag ska aldrig mer tillbaks till det... aldrig...
För det är helt enkelt inte värt det...
Och jag önskar så att jag kunde få andra i samma sits nu att förstå... för det gör så fruktansvärt ont typ att se det...
De e så tomt i dom... helt tomt...

Tack Vickan att du finns och förstår
Tack för att du gick igenom samma sak
och tack att du kom tillbaka till "livet" igen <3

Lamt inlägg jag vet men liksom ja... bara lite tankar jag hade idag...