måndag 29 september 2008

känslor och ett wierd elevator moment...

Ja jag kom precis hem från stockholm...
I feel... empty...half...

Trodde igår att vi skulle börja gråta men sen på flygplatsen så kände vi ändå att ne vi kommer ju ändå snacka me varandra osså . Så vi bara ne de blir nog inget...
Vickan kramade sina päron som grät o liksom ja hon var mkt nära gråten men kunde hålla tillbaka den... me too... O kände ja men de här går bra...
Osså bara när vi kramades så bara KRASH! Försökte verkligen men usch de bara kom o alla bara stod o lipade...
Sen gick de i alla fall över o jag kunde ta mig samman...
(Känner mig lite som en tönt men va tusan hon e finast i världen liksom)

Hon gick igenom kontrollen o vi (jag o vickans päron) lämnade the airport... Awefull!
Där utanför gick de fortfarande bra...
Osså kom vi till hissen... där blev de tomt och tyst... O så börjar Vickans mamma gråta så det låter och de va omöjligt att inte gråta...
Everyone cried and cried and tänkte kan inte hissen vara framme så vi kan komma ifrån detta tysta pinsamma ögonblick...
Waiting waiting and the elevator stannade.. Puh, fínaly kan vi gå ut...
Men så öppnas inte den sketans hissdörren!
Ingen kunde likosm prata för man va helt upset... samtidigt som alla tänkte va tusan sitter vi fast... ?!??!
Pinsamt ögonblick...
Vi kom ut i alla fall...
Sen blev de en lång resa hem... med väldigt växlande känslor...

Vickan jag saknar dej :'(
See you in June <3<3<3>

/Ninnie

1 kommentar:

Victoria sa...

assa jag trodde inte att det skulle bli sa farligt faktiskt. men jag grat som tusan pa planet till frankfurt. och ditt brev. ja dog. det va pinsamt, for ja blev sakert jatteful nar ja va sa svullen i ogonen.. ja vill att du ska komma tidigare, och komma typ 5 ganger.. :( <3<3<3